Begreppet samhällsplanering är ett ord som inte bara handlar om var man placerar byggnader på en karta utan handlar om så mycket mer. Det handlar om att planera allt från att det finns skolplatser till barn som föds, att det finns skyddsrum om det blir krig eller att husen står på ett sådant sätt att det överensstämmer med de lagar som finns.

När vi pratar om hur samhället skall utvecklas där det bestäms var affärsområden, bostadsområden och industriområden skall ligga så är detta något som kallas fysisk planering.

Fysisk planering är inte så enkelt som det kan låta att man bara ritar streck på en karta. Detta beror på att när städer har utvecklats under åren så har riktlinjerna för samhällsplanering också ändrat sig.

Historisk tillbakablick
Under den tid som de flesta städer i Sverige grundlades, från medeltiden fram till slutet på 1600-talet, så är det oftast försvaret av staden mot en fiende det som styrt den fysiska planeringen av staden. Rester från den tiden som finns i stadsbilden är vallgraven runt centrala Göteborg, ringmuren kring Visby. I medeltida stadskärnor är bebyggelsen tät och gatunätet är anpassat till höjder och strandlinjen medan det från 1600-talet och framåt är modernt med rutnät och andra typer av figurer i gatunätet. Detta kan man se i alla svenska städer, några exempel på olika typer av planering är Gamla stan i Stockholm från främst medeltid eller rutnätet i Göteborg från 1600-talet. I mitten och slutet på 1800-talet har stora befästningsanläggningar kring städerna tappat sin betydelse utan istället så är det bränder som är det stora hotet. Tidigare så har det härjat stora bränder som bränt ner hela städer men nu när både Sundsvall och Umeå brann ner samma dag 1888 så börjar någonting annat dyka upp i stadsbilden för att just hindra bränder. Detta är stora breda esplanader som skall hindra att en hel stad brinner ner, i värsta fall är det en stadsdel som får offras. Detta är något som är mycket tydligt i centrala Sundsvall. Under 1900-talet är det mycket annat som sätter sin prägel på hur städer utvecklas. Detta är till exempel trafiken, fungerande VA-nät, elektricitetens intåg och en stor befolkningsökning. Vad som kommer i framtiden är svårt att sia om, kanske kommer det ha att göra med bilen eller kanske något helt annat?

Problemet för en stadsplanerare är att samtidigt som en stad skall utvecklas måste man bevara det gamla. För att uppnå detta måste det jämkas mellan dessa olika bitar. Det går inte att riva Gamla stan och bygga nytt för att bostäderna ligger för tätt utan staden måste planeras för att bevara det gamla. Problemet är då att det gamla byggdes med andra normer och andra mål än dagens samhällsplanering.

Skara har bibehållit mycket av sitt medeltida planmönster med gator som från olika håll leder in mot centrum med domkyrkan och torget.

Befästningsgördeln runt 1600-talets Göteborg ligger till stora delar kvar och av kanalerna återstår Stora Hamnkanalen.
Vänersborgs centrala delar omformades redan 1834 till ett brett esplanadstråk.

Landala egnahemsområde i Göteborg är ett typiskt exempel på en oregelbunden trädgårdsstad, med plan av Albert Lilienberg från 1911